Vi tänker bättre när vi gör något samtidigt.
När händerna har något att hålla i,
börjar också tanken röra sig. Inte alltid snabbt – men rikt.
Ibland räcker det med att lyfta något tungt,
eller skruva isär en grej som gått sönder.
Att bära ut, sopa rent, lägga ifrån sig.
Att kroppen får vara med.
Det här är inte terapi. Det är inte pyssel.
Det är arbete. Och det betyder något.
Att skruva i tystnad kan vara ett sätt att lyssna.
Att bygga något med trä kan vara ett sätt att hålla fast vid en tanke utan att behöva formulera den direkt.Det är inget märkvärdigt. Men det fungerar.
Det är därför vi gör det.